Uteritt
Efter en veckas vila för både mig och hästen, var det åter dags att rida igen. Va fort jag längtar efter dig.... Jag red ut en lång sväng på gamla vägen, som vi kallar den. Det är så vackert nu med alla höstfärger. På vägen tillbaka red jag ner till ridhuset, som ligger endast 150 meter från oss. Jag red trav och galopp mest på spåret, och det kändes ganska bra ändå. Vid den här tiden på året verkar hästen väldigt uttråkad jag upplever en ovilja att samarbeta med mig, hästen vill inte knappt röra sig framåt, han rör sig som en krabba. Jag känner dessutom att jag få ta upp det mest grundläggande i dressyr, såsom att stå still när jag sitter upp,han gå i stadig form, Jag har fullt upp att få hästen rakriktad. Hästen står inte still när jag borstar han. Nobbe blir 13 år, det är ju ingen unghäst precis. Den sista dressyr tävlingen jag var på så var det inte riktigt ok med Nobbe, det märkte jag i uppvärmningen, hästen bröt av hela tiden i vänster galopp, speciellt i de enkla byterna, och när jag red in på en volt. Nobbe bröt inte av idag i alla fall, hästen galopperade på som vanligt, som inget hade hänt.
När jag kom tillbaka till stallet så var Nobbe helt genomsvettig, som han hade badat ! Jag red ju bara en 1/2 timma i manegen! Och dessutom inga dressyr rörelser som kräver samling, det var arbetsgalopp, arbetstrav i lätt sits. När jag satt i sadelkammaren och skrev lite vad vi hade utfört idag, så läste jag i mina gamla dagböcker under samma period som nu, då hade jag skrivit likadant.
Tänk att jag undrar samma sak varje år, om det är något fel på min häst. Det är bra att skriva dagböcker man glömmer väldigt fort. Jag behöver inte fundera mer. Snart har den fina mörkbruna vinterpälsen kommit, och du blir lika blank och vacker som vanligt.
