Vilse i skogen
I går red jag en skogsväg som jag eller ingen har ridit på tio år, jag hade svårt att känna igen mig. Jag red längre och längre in i skogen bland granar och massa träd med långa grenar som hade vuxit upp, jag tänkte att det blir nog bättre längre fram ! Det blev det inte. Jag kom fram till en hage som någon hade stängslat in, så var det inte för tio år sedan, där bodde det ingen heller, så jag undrade var tusan jag hade hamnat. Jag hade tänkt att komma ner till en jättebrant backe som leder till Pernilla Falkenbys ridskola Lundens gård. Dit kom jag aldrig. Jag försökte rida längs med staketet då kommer jag väl fram till något hus. Det gick inte Nobbe ville inte gå fram i snåriga björnbärsnår, inte jag heller.
Vi vände tillbaka till den snåriga och igenväxta skogen, fy va jobbigt det var men Nobbe kämpa på och var duktig och lugn. Jag red fel väg ! men till slut kom jag fram till ett stängsel igen, och när jag stod där i tystheten hörde jag en bil som kom farande på grusvägen, då visste jag var jag befann mig.
Jag hoppade av Nobbe och öppnade och gick in i hagen, när vi kom mot huset möttes vi av två snälla hästar som undrade va vi gjorde där. Vi gick ut och jag kände mig så glad och lättad. Där rider jag inte mer i den skitskogen. Dessutom åkte mina kontaktlinser ut av granbarr som slog mot mitt ansikte. Har faktiskt lite ont i ena ögat i dag.
Idag var jag och Nobbe i ridhuset, där är det tryggt
Kram Tina
